Handlingskraft

En stor utmaning för att hantera ett stresspåslag är att bibehålla sin handlingskraft. Det gäller både när stressen orsakas av en akut situation och när den är ett resultat av en gnagande oro över lång tid. I det första fallet är det naturligtvis viktigt att kunna hantera situationen vi befinner oss i. Kanske har vi just upptäckt att vi blivit av med plånboken, är den som anländer först till en trafikolycka, eller har startat en mindre eldsvåda i popcornkastrullen. I dessa lägen är panik allt annat än gynnsamt, men om vi kan agera handlingskraftigt har vi möjlighet att reda ut situationen.

Vid långvarig och lågintensiv stress såsom oro över banklån, arbetslöshet, konflikter med närstående, eller en negativ självbild, är det lätt att fastna i passivitet och kraftlöshet. Om detta gör att vi inte orkar arbeta med problemet riskerar det att förvärras, varpå mattheten kan tillta ytterligare. På så vis kan vi hamna i en negativ spiral. Handlingskraft är alltså centralt för att undvika en nedåtgående trend.

Felet vi ofta gör som begränsar vår handlingskraft, är att vi lägger för stort fokus och energi på sådant som inte går att påverka, eller kanske till och med förnekar problemets existens. Det gör oss reaktiva och vi ödslar bort den energi vi behöver för att ta oss ur situationen.

I fallet med plånboken är det lätt att tankarna handlar om hur den försvunnit och kanske utgår vi från att den blivit stulen: ”Var det när jag stötte ihop med den där kvinnan i tunnelbanespärren, eller kanske de där tonåringarna som frågade om vägen? Uppträdde de inte lite nervöst?” Tankarna övergår lätt i ältande: ”Jag skulle ha varit mer på min vakt och jag borde verkligen ha haft plånboken i jackans innerficka istället.” Och efter ett tag är fokus inte ens kvar vid själva plånboksstölden: ”Det borde verkligen vara fler vakter i tunnelbanan. Och övervakningskameror! Om politikerna inte vore så ryggradslösa skulle de öppna för mer övervakning av offentliga platser. Avgå alla!”

Bättre hade naturligtvis varit att fokusera på vad som behöver göras i stunden, alltså anta ett proaktivt förhållningssätt: ”Ok, jag har inte längre plånboken på mig. Det är möjligt att jag glömde den på disken när jag handlade dricka för en stund sedan. Jag ringer butiken och hör om den är där. Är den inte det så ringer jag till banken och spärrar mina kort, polisen för att upprätta en anmälan och därefter försäkringsbolaget. Är det några fler åtgärder jag behöver vidtaga?” Först när allt detta är klart kan det vara aktuellt att fundera över hur plånboken ska förvaras i framtiden, eller vilken politiker som förtjänar en röst i nästa val.

Färdigheten att identifiera vad som går att påverka och hur det görs på bästa sätt är som så mycket annat något som behöver tränas upp. Den som lärt sig ett proaktivt förhållningssätt kommer att ha mycket mer handlingskraft än den som är reaktiv. Därmed står den proaktive bättre rustad att hantera stress.

Titta gärna på klippet nedan för ett utförligare resonemang om att fokusera på det som faktiskt går att påverka!