ABC-modellen

Det vanligaste sättet att försöka påverka någons beteende är genom kommunikation. Vi uttrycker vår vilja verbalt, i skrift eller med kroppsspråk och menande blickar. Ofta fungerar det, men de gånger som andra inte gör som vi vill försöker vi gärna igen. Vi tjatar. Varför blir det så, och varför fungerar tjat så dåligt? Vad är det egentligen som styr våra egna och andras beteenden? ABC-modellen ger en överskådlig och lättbegriplig förklaring till vad som pågår.

Det som sätter igång beteendet kallas ofta för stimuli (på engelska Antecedent som betyder prekursor, det som föregår någonting). Detta följs av själva beteendet (Behavior), vilket i sin tur leder till en eller flera konsekvenser (Consequence). Varje gång vi gör ett beteende registrerar vi omedvetet i vilken utsträckning konsekvenserna är önskvärda eller obehagliga och lägger detta på minnet. På så vis skapas en inlärning som påverkar sannolikheten för om beteendet ska undvikas eller upprepas nästa gång det stimuli som satte igång händelsekedjan dyker upp. Var summan av konsekvenserna angenäma så gör vi gärna beteendet fler gånger, men om resultatet upplevdes som olustigt försöker vi med någonting nytt.

Att äta glass en varm sommardag ger många positiva konsekvenser och är därför ett lättlärt beteende.

Vi lär oss fort att inte lägga handen på en röd spisplatta.